New Document
Jan Sandström


Min blogg
eller stället där jag skriver vad jag känner och tycker.


och en helt annan sida av mig.


Jan Sandström
Körkortsfotot om jag idag.

Jag fick diagnosen diabetes typ-2, alltså det som kallas åldersdiabetes.
Det finns piller att äta men man kan även komma tillrätta med problemet genom kost och motion vilket jag till att börja med tänkt göra.
Och än så länge har det fungerat ganska fint.
Jag sa ju redan i fjol vinter att jag skulle ta tag i övervikten och att vi skulle kunna ta promenader och cykla jag och Inger.
Nu fanns ingen återvändo utan har doktorns order om jag ska komma undan medicinering men oavsett vad jag gör måste jag röra på mig och framtiden får utvisa om jag slipper medicinering eller inte, fast som siffrorna ser ut nu går det fint.

Det går skapligt och sakta framåt, eller nedåt men jag har ingen direkt brådska utan ser det på sikt så kanske det håller i sig med mina kropsvärden, blodsockret och vikten.

Motionen består att jag promenerar antingen ensam med ljudboken eller så följer Inger med ut och går några km.
Peppar peppar, än så länge håller mina knän ihop och för några år sedan skulle jag aldrig ha trott att de skulle hålla ihop som de gör.
Mitt högra knä är nog den svagaste punkten och av och till så har jag besvärande värk i det och då blir promenaderna lidande, då kan det bli kortare turer som jag linkar fram på.

Nu hösten 2022 håller vi på att bryta upp från Umeå och dra vidare till Vindeln, men allt tar sin tid så när Inger går i pension till våren räknar vi med att det blir flytt till någon lägenhet.


Reumatismen håller sig konstant men jag har vissa besvär med värk men viktnedgången har säkert underlättat för mig.


Jag dras ju även med min reumatism som kommer och går, vissa dagar har jag värk och andra kan det vara lugnt men det kommer oftast sämredagar dagen efter eller efter den då jag gjort något utöver det vanliga.

Datorn tar nu en stor del av min tid men inte som barnen med datorspel, på sin höjd en patiens då och då på den bärbara där skrivplattan med pennan är ett underbart hjälpmedel.
Min tinnitus är också mer besvärande, kanske p.g.av allt ätande av värktabletterna så då är ljudböckerna bra att ha på kvällarna men ibland hjälper inte ens det utan sömnen blir lidande.
Då är det lugnande att veta att man inte behöver stiga upp 6 på morgonen för att gå till jobbet. Fast vid månadsskiftet märks det att man har det som man har det.
Men det är bara att göra det bästa av det hela, det kan ju bara bli sämre och dit är det så sakteliga på väg känns det som, när det gäller hälsan alltså.


Jan Sandström
2007-08-04 och 2017-08-09

Till vänster sitter jag med slutplanering på Ingers fest.
Till höger försöker jag sitta som jag satt till vänster.

Erik fotade mig på samma plats och i samma ställning, på ett ungefär och visst ser man lite skillnad.





Jans katt Pelle
Min katt Pelle som vi hade då jag var liten, jag köpte han av Westbergs (föräldrarna till br. Westbergs bil) i Västernäs Trehörningen för 25 öre, hade dock bara 10 öre på mig men lovade betala resten senare, vilket jag också gjorde.
Egentligen tror jag han va lite för liten då vi köpte han men det gick det också, i unga år fick han dock kattpest och blev förlamad på hela bakkroppen men mamma fick sulfa av en väninna som hade det till sina småbarn och Pelle blev frisk.
På köpet en väldigt tillgiven kisse mot oss i familjen.
Pelle var en utpräglad utekatt som var ute en vecka i sträck, kom hem och fick bada av sig "skiten" samt äta upp sig, för att sedan ut igen.
Hur många avkommor han alstrade vet väl ingen men jag kan tänka mig att det blev en hel del på de 7 år han var hos oss.
Pelle gillade tunnpannkaka men med hjortronsylt och då han åt den tog han bitarna med klorna och lyfte in biten i munnen.




Som det känns ibland för en familjefar.
Jan Sandström