Min Norgeresa på MC i augusti 2000.
som markerar läget.Jag åkte från Umeå vid 11-tiden och vädret var utmärkt, Omkring 20-22 grader varmt men inte så stekande sol utan lite moln så det blev inte så klibbvarmt innanför kläderna.
Resan gick via Örnsköldsvik och Sollefteå till Östersund där jag stämt träff med en kompis för att tillbringa kvällen och natten.
En bit på vägen mot O-vik stannade jag på en rastplats och fikade, det var inte så mycket folk i farten utan jag fick sitta i lugn och ro.
Jag han med ett par raster till under vägen.
Till Östersund och Frösön kom jag vid 17-tiden och kvällen fördrevs med Pytt i panna (hemgjord) och öl samt datorn.
Några bilder blev det inte tagna första dagen fast nu efteråt ångrar jag att jag inte fotade lite kring några vattenskadade ställen som jag passerade, det eviga regnandet hade ju mer eller mindre spolat bort saker i sin framfart.
Vaknade kring 6 och passade på att duscha med rakning, tänk om man slapp sådant, rakning alltså.
Frukost intogs och lastning på motorcykeln. Det var inte mer än 10 grader men jag hoppades på att det skulle bli lite varmare frampå dagen så jag klädde mej inte så mycket under.
Men efter några mil, vid rastplatsen i Krokom var jag tvungen att sätta in innerbyxorna i MC-stället och en tjockare tröja.
Tankning i Åre med inköp av två kokta med bröd inne på macken för att sedan titta lite runt byn, turistinformationen besöktes och tjejen där var jättetrevlig.
Hon hade Norska pengar som jag fick byta till mej med kursen 1:1 och alla var nöjda.
Straxt före gränsen vid tullstationen nära Storlien passade jag på att ringa hem till hustrun och meddela att allt var bra
och en liten bit senare fick jag sällskap av 4 MC till och jag följde med dom några mil men dom körde så fort att det inte var roligt.
Jag fick ju bara koncentrera mej på vägen och kunde inte se något på sidan om, dessutom långt över laglig fart så vid en trevlig rastplats stannade jag och fikade lite.
Jag oroade mej lite för vägavgifterna på storvägarna in till Trondheim och jag ville åka på småvägar men hur det än blev hamnade jag i vägtullen ändå, fast för MC kostade det inget men storvägen lockade inte, och sedan bar det av in till centrum, men det ångrar jag då det var trafikstockning ala Stockholm och genomfarten tog en evinnerlig tid.
Nåja ut från storstaden och på väg söderut mot Oppdal
där jag köpte en hamburgare och vädret som såg oroväckande ut, jag beslöt att dra på regnstället och det var ett klokt beslut då jag senare passerade genom regnväder.
Sedan avlöste molnen varandra och regnet skvätte på lite nu och då men inte några större oväder
men framåt 19-tiden började jag bli less och sökte upp någon nattplats. tältet lockade inte då vädret inte var det bästa så vid Sunndalsöra hittade jag en liten camping där jag hyrde en hytte för 195:-
Straxt innan hade jag handlat lite mat och en Knasentidning på Norska så det blev middag med läsning utanför stugan och straxt efter 21 kröp jag ned i sovsäcken, Natti natti.
Vaknade tidigt kring 5.30 och i lugn och ro kunde jag ägna mej åt morgonsysslorna på toa och frukosten. Avresa vid 7, vädret såg lovande ut men mycket dagg i gräset och på motorcykeln, så det var skönt att fått ligga inomhus.
Lugnt och tyst puttrade jag iväg för det stora äventyret Trollstigen. Det var underbart att sakta åka efter fjorden och ha solen värmande så det blev många stopp för att titta, njuta och ta något kort
Faktiskt har aldrig min MC dragit så lite soppa tidigare, jag brukar alltid få slå på reserven vid 17 mil men nu körde jag hela 20 mil. Tankning i Åndalsnes och i fjärran såg jag bergen som skulle "bestigas"
Nu var jag frame vid Åndalsnäs och straxt Trollstigen och bilderna talar för sej själv.
Men en sak jag missade var i början av Trollstigevägen då man körde genom en granskog och i topparna på granarna var det spindelnät som förmodligen var daggfyllda för dom var alldeles vita.
Eller så hade dom (Norrmännen) flugit med helikopter och besprutat träden med änglahår för julgranar.
Jag ångrar att jag inte stannade och tog några kort i alla fall, och efter vägen stod varningsskyltar för troll.
Nåja, titta på bilderna och njut med mej.
Jag kan inte begripa hur dom kan ha vägen öppen för trafik i båda riktningarna då det från ena hållet kommer några husbilar modell större och från andra ett par turistbussar.
Maxlängden var satt till 12 meter tror jag det stod, men vägbredden, det kan inte ha varit mer än 3 meter på sina ställen och inte över 4-5 på något ställe.
Och sen en liten stenkant och stupet.
Titta högt upp på berget så ser man hur det liksom är en virvel, som om berget varit lera och någon rört om.
Det blev en färja (där dom missade att ta betalt av mig) på vägen till Geiranger och på den träffade jag ett trevligt par som jag pratade med på en ganska ny Honda Goldwing (Stor fin MC för långfärder) och som jag körde tillsammans med en bit och före Geiranger på serpentinvägen var det en härlig utsikt från Ørnevegen - Ørnesvingen över byn och fjorden.
Dom vita båtarna "där nere" är inga leksaksbåtar utan stora fartyg.
Vägen gick ännu slingrigare uppför på andra sidan dalen och även där fanns en fin utsikt och äntligen uppe på 1050 m höjd fick lilla "Fido" (min MC) vila och jag en kopp te och några skorpor.
Det var ganska friskt uppe på berget och sjön såg inte badinbjudande ut.
Efter Geiranger blev det som en transportsträcka där jag inte tog fram kameran fast det fanns mycket vackert att se. Man blev liksom mätt på allt det fina och kräsen på det som var fotovärt.
Det är synd för det fanns säkert massor som jag kunnat fotografera på vägen.
Alla dessa jordgubbsodlingar i dalgången körde jag bara förbi, det var jättestora fält med jordgubbsplantor och det lyste rött bland raderna och ungdomar kröp omkring och plockade.
Vid varje gårdsinfart hade dom små stånd där det såldes "jordebär", och det ena ståndet var mer fantasifullt byggt än det andra.
Eller alla dessa forsar som bara kördes förbi, och i många av dom fanns det galningar som for utför i små kajaker.
Eller skärmflygarna som svärmade runt en bergstopp som flugor runt en lampa (eller myggor runt mej ;-D ), jag kan än inte begripa hur dom undvek krockar med varandra, eller det kanske dom inte kunde.
Väl framme vid Otta kände jag mej hungrig, då hade jag kört genom ett ordentligt regnväder som varade några mil och det jag hittade var en hamburgerbar så det fick bli något sådant.
En hamburgertallrik såg gott ut men 75 NKr. Då trodde jag att det skulle vara som ett stort Svenskt skrovmål men inte. En vanlig burgare och lite pomfrites, och ingen dryck till.
Medan jag väntar på maten kom två MC till och parkerade bredvid min. Två par var ute och när dom står bredvid mej och pratar hör jag svenska och inte nog med det, Norrländska pratar dom så jag kunde inte hålla mej därifrån utan går fram och pratar med dom.
Jodå, dom är från Lycksele och på väg hem från några veckor på kontinenten. Jag frågar om vädret nedåt dit jag planerat åka, mot Lillehammer men det regnade där och sen när jag kollat över min MC-kedja ser jag att den tagit ovanligt mycket stryk av resan och är i ganska dåligt skick, minst sagt.
Då beslutar jag direkt att det blir hemåt och så blir det.
Klockan var kring 4 och, Östersund ? Hur långt? Nåja det blir åt det hållet i alla fall och resan går på stora E6 norrut över Dovrefjell som passeras i hög fart, ja 70-80 i alla fall.
Vid Trondheim missar jag avfarten som går förbi centrum så jag hamnar mitt i stan igen men det är kväll, vädret fint och varmt och ganska mycket folk ute och det ser trevligt ut.
Skulle gärna velat ta en promenad men jag ids inte och jag oroar mej för kedjan som rasslar otäckt där nere.
Jag kör ett antal mil till och kommer fram till den där fina rastplatsen jag en gång fikade vid, där visste jag att det fanns gräsmattor och jag stannar till, tittar på kedjan och beslutar genast att tälta där. Klockan är då kring 21 och jag har kört 71 mil räknar jag ut.
Det var skönt att sova och jag vaknar som vanligt ganska tidigt, kring 7 tror jag det var och med kedjespänning, morgontoalett, fika och hopplockning har klockan blivit nästan 10 men jag har bara 65 mil kvar hem och 25 till Östersund där jag kan tigga mej fika.
Nåja resan över fjället går fint och jag stannar i en liten lanthandel och köper lunch, Risifrutti och chokladpudding och en mjölk med 3,9% fett, mums. För jag vet att det finns en jättefin rastplats med en brusande bäck bredvid straxt före gränsen där jag ska stanna, Där stod förresten vi (familjen) med husvagnen en sommar och en av sönerna firade födelsedag där, Där stannade jag och vädret är fint, lunchen smakar utmärkt men jag blir mätt och har lite chokladpudding kvar och tänker att den kan fiskarna få så jag tar lite på skeden och skjuter iväg en klick ut i vattnet.
Det slutar med att resterna är utskjutna och när jag går fram för att diska muggen och skeden ser jag puddingen ligga där och det ser ut som om någon skitit i vattnet. Så skäms jag för det jag gjort.
Hemåt bär det och vid Åre är det oväder.
Jag klarar mej dock ifrån regn men det ser hotfullt ut ibland och ibland skiner solen från blå himmel med 23 grader varmt men just när jag åker in till Östersund möter jag regnet men hinner hem till kompisen som jag pratat med tidigare på telefon.
Han är dock inte hemma men däremot frugan och det går bra det också, jag får kaffe och straxt kommer han också hem.
Lite prat om ditt och datt och vädret. Det regnar men till slut upphör det. Jag åker vidare men kommer bara någon kilometer då det börjar regna igen.
Men jag vet att det blir bättre framöver och så blir det, Vägen går mot Sollefteå men före Långsele ser himlen oroväckande svart ut och jag beslutar att ta på regnstället och det är då det händer, det som inte får hända.
MC.n tippar omkull. Jag har varit oförsiktig och stått på lite för lutande mark, asfalterad parkering men ändock.
Vart jag fick krafterna ifrån att resa upp den vet jag inte men jag lyckas "slita" upp den direkt och efteråt känner jag adrenalinkicken får kroppen att skaka.
En backspegel trasig och lite bensindoft runt mej och hjälmen nere i diket blev det av det hela.
När jag passerar Sollefteå tänker jag att nu ids jag inte byta kedja utan då får hustrun komma med släpen och hämta mej.
Halvvägs mellan Ö-vik och Umeå ringer mobilen och det är en annan kompis i södra Sverige som ringer och undrar hur jag har det och om jag ska komma förbi som jag tidigare trodde skulle vara möjligt men vi pratas vid en stund och jag tankar.
Hur som helst kommer jag mej ända hem och klockan är då 22.
När jag räknar ut körsträckan slutar den på 213 mil, och jag ångrar ingen av dom förutom när jag tippade omkull.
Nu när jag vet hur det ser ut där kan jag som ett litet tips säga att ska ni köra så söderifrån blir det mer utförskörning på serpentinvägarna och den väg jag körde är mer uppförskörning.
Ni som drar husvagn kan det ju vara ett litet tips till, men ni avgör ju själva hur ni vill åka.
Nästa år blir det Trollstigen igen men då har jag en tjej med mej, då åker min hustru bakpå, om det är så att hon vill, eljest finns det söner som vill åka.
Och så ska vi försöka få det att passa ihop med ett par vänner med MC, så att vi blir flera.
