Vi köpte stugan i mars och den blev i vår ägo den 1 april 1980, men vi fick åka dit och ligga över natten innan.
Fast det kändes lite konstigt och ovant. Inte hade vi känslan av att det var vårt allt som fanns där.
Vi hade ju köpt stugan komplett med alla inventarier.
Det började med att vi skulle titta på en stuga längre bort efter vägen men de sade att de ångrat sig, men påpekade samtidigt att "Gerard funderar på att sälja", så vi knackade på och gick in då de var där.
Det tog bara en vecka från det vi tittade på den tills vi ägde den till det svindlande priset av 130 000:- men då ingick inventarierna för 30 000:-
Ett lån på 90 000:- hade vi till 14,5% ränta och amortering på 500:-/månad.
Det var mycket pengar för oss på den tiden.
Stugan som den såg ut när vi köpte den våren 1980.
Lite senare våren 1980, lägg märke till det gula "förrådet" till vänster, se mer längre ned på sidan.
Sovrummet var riktigt trist, brun säckväv satt på väggarna och där fick "farfar" Bengt, Jans far slita då han bredspacklade väggarna,
Det innebär att man stryker ut spackel på hela väggen för att få den slät, då fanns inte dessa "fusktapeter" som man använder idag innan man tapatserar om en ojämn vägg.
Jag kommer inte ihåg om det rent av blev någon form av våtrumstapet men det blev ljust och fint och det ser ut så där än idag.
"Farfar" Bengt fick naturligtvis jobba med målning och tapetsering.
Första sommaren lider mot sitt slut och det var en härlig sommar med mycket nytt som hände i vårt liv.
Vår och sommar har gått och hösten är här.
Vår och sommar har gått och hösten är här.
Det blev höst och det blev vinter med allt vad den för med sig, snöskottning.
Roligt att skotta snö när man har något eget.
På Luciadagen 1981 gick vi och grannen Lennart ihop om en snöslunga, min del (30%) blev på 1742:-, den slungan hade vi till den dagen de sålde sin stuga.
Vi klarade oss utan några år med hjälp av min mors lilla slunga som vi drog emellan då det behövdes, sedan köpte jag en egen stor slunga och den behövs.
Men det kan bli lite väl mycket ibland.
En braskamin är något som man vill ha i en stuga och vi fick tag på en i Kroksjö där det fanns en bygghandel på 80-talet.
Jag tror vi betalade 6000:- för hela kaminen och för tillbehör som fläkt och glasfront fick vi betala 1463:-.
Morgonen när vi bestämt montering av kaminen var det kallt, -25° om jag inte mins fel men det blev varmare frammåt dagen så det gick fint, fördelen var ju att det var mycket snö att stå på upp till taket.
Inte heller slog jag mig när jag ramlade ned på andra sidan.
Harry, Jerry och Jan.
Vi fick hjälp av svågern Harry från Vännäs och Jans far Bengt och bror Jerry.
Jan och Bengt förbereder lyftet.
Harry, Bengt och Jerry lyfter, Jan drar.
Skorstenen uppe på taket, nu får man pusta ut.
Det är otroligt vad tungt ett ihåligt rör kan vara.
Stoppar ned den genom taket.
Efter lite funderande så passades röret ned igenom taket men försiktigt...
Passar in rökröret på kanimen.
...för det får inte rasa ned och krossa kaminen och de som stod där nere för att ta emot och rikta in.
Så där ja, på plats.
Arbetet gick väldigt smidigt och förhållandevis fort utan några större missöden, förutom då jag ramlade ned.
Men det gick fint och jag syndade med en liten brasa men väntan var lång innan sotaren kom och besiktade arbetet innan vi kunde elda, men han hade inget att påpeka så det var bara att elda på.
Takplåtarna passas in.
Man hade många utgifter det första året och jag är förundrad hur vi hade råd med allt, lönderna var ju inte så svindlande höga. Tror jag hade 2000:- före skatt då jag jobbade på Bygdéns Radio o Vännäs.
Men hyran inne i stan var ju därefter, 500:- i månaden för vår tvåa på Ängesvägen.
De två första sidorna i den kassabok jag förde, det blev inte så mycket mer heller,
klicka på bilden för en större bild.
Vad är en stuga utan altan, så redan andra sommaren då vi "bott in oss" och känt oss för hur vi ville ha det började jag bygga.
Bygglovet till den gjordes samtidigt som för braskaminen.
Ett problem jag hade var höjden, vi ville inte ha en altan i marknivå men samtidigt skulle vi slå huvudet i taket om jag byggde den i nivå med golven inne, men vi måste också få taklutning som var tillräcklig.
Så det blev en kompromiss med ett trappsteg ned innifrån och två ster ned till marken. Och det har då fungerat fint i de dryga 30 åren vi haft altan så.
Jan jobbar med plintar till atlanen.
Marken består av grus och sten med sand mellan, det finns inte ens någon drännering runt stugan, det behövs inte så plintarna går inte mer än några decimeter ned i marken, och jag gjöt dem själv i papprör som jag fått från en mattfirma.
Jan jobbar med altanbygget, samtidigt läggs ny gräsmatta och plattrad.
Den är väl inte byggd eftar alla konstens regler och förordningar men den står då kvar än idag med endast ett byte av plasttaket som gjordes för några år sedan.
Jan målar vitt, Bengt målar rött på söderväggen.
I samband med altanbygget målade vi om stugan i falurött och naturligtvis gjorde farfar det med hjälp av oss andra.
Här målar Bengt söderväggen.
Jag kommer däremot inte ihåg att jag målade något men en bild ljuger aldrig.
Jan målar vitt, Bengt målar rött.
Det var inte byggt några foder runt fönstren så där fuskade vi lite och målade bara sidobräderna vita.
Nu när jag 2012 byggde om söderväggen blev det riktiga foder runt fönstren.
Såja, ganska fint till slut och vår första bil "Berta" är med.
Det blev riktigt fint men än saknas altanräcket och täckning runt omkring.
Tror inte trappen är på plats heller.
Nästa kort visar hur trappsteget in i stugan blev, det är en stor pall som ligger lös på altangolvet, det visar även hur räcket blev och mönstret sågade jag ut på skolan där jag var vaktmästare.
Jag gjorde två svängdörrar som gick att låsa så att inte de små barnen ramlade ned.
Inger och Tomas sitter på altantrappen.
Jan roar sig med att gå på rep.
Det var inte bara arbete i stugan utan jag provade på att gå på rep, det gick inte bra vilket andra bilder visade :-)
 Delförstorning av bild 2 |
Det förråd som fanns till gräsklipparen var inte mer än en låda av spånskiva så vi snickrade 1982 ihop ett förråd som mest består av återvunnet virke från ett transformatorbygge bakom Rödberget i Umeå, det var min far Bengt som gick dit och drog spik ur embalagevirke som han sedan släpade hem på en skottkärra. |
Förrådsbygge på gång, Jan skruvar takplåt.
Men lite virke fick vi ändå köpa men det blev billigt, vet att jag t.o.m. isolerade golvet med frigolitskivor av någon anledning.
Förråd och staket på plats, ny bil har vi också.
Så där såg det ut sensommaren eller hösten 1982 då Inger gick med tjockmage då vi väntade första barnet Tomas.
Nej det kan inte stämma, den gula bilen köpte vi först 1984 efter den röda Passaten.
Nåja så där såg det ut med staket så att inte Tomas skulle springa ut på vägen, altan och förrådet är klara och allt är frid och fröjd.
När vi hade braskamin så behövde vi någonstans att förvara veden, så det blev ett vedbodsbygge.
Men nu hade jag en hantlangare som hjälpte mig.
Tomas hjälper Jan med bygge av en vedbod.
Det var inte lätt alla gånger, som att lägga golvmatta med Tomas klängande på ryggen.
Förvaringsutrymme får man aldrig för mycket av så när Ingers bror skulle riva ett skul så fick vi ta hand om det.
Grishuset som det kallas hade en gång i tiden fungerat som en stia på Ingers hemställe.
Med traktorer till hjälp gick det fint att få det på plats inne i skogskanten, det står bara löst på en grusbädd och håller så länge det håller, det står där än idag och innehåller lite av varje som är bra att ha.
Naturligtvis fick jag hjälp av Tomas, nu målar vi grishuset med Falu rödfärg, slamförg.
Så här såg det ut 2004, ännu en ny bil.
Under åren har vi gjort större och mindre reparationer, en del har jag dokumenterat och som jag kan lägga ut som undersidor här.
Det är bl.a. nytt vattensystem, luftvärmepump, badtunnan, nya fönster och södervägg.
Men jag saknar den gamla bron som gick över bäcken.
Den gamla träbron var så fin med träräcket, den nya är i metall och inte lika skön för ögat.
