Det första jag kan minnas av min transvestitism är när jag barndomen hemmavid gick in en klädkammare på vindan och tog på mej en av mammas avlagda klänningar. Jag minns att det var en skön befriande, upphetsande känsla att få ha den och ett par damskor, jag var väl i 12-13 årsåldern då.
Under min tidigare barndom vet jag att jag lekte mycket med nallar och bäddade ner dom i docksängen, det hände att mina kamrater retade mej för det och min mamma sa att du kommer att bli en bra pappa och vara snäll mot barn.

Senare när jag var 17 år ungefär började vi kompisar åka ut på danser. Att dansa var det bästa jag visste och jag träffade Maria, en tjej som jag dansade enormt mycket med och blev väldigt god vän med.

Idrott var det värsta jag visste och tycker fortfarande inte om det. Det blev skola i Stockholm och där träffade jag en tjej som hade en liberal syn på TV/CD och det hände ett par gånger att jag fick sminka mej och ta på mej lite av hennes kläder. Det var en skön och spännande känsla men vi höll oss bara i hennes rum då. Förhållandet sprack av diverse orsaker.

Först när jag var kring 20 träffade jag min nuvarande fru och vi gifte oss några år senare och barnen kom på rad, som det heter.

I slutet av 70-talet berättade jag för min fru att jag var intresserad av högklackade skor och frågade om jag fick köpa ett par till mej, det var ett mycket svårt beslut att fråga henne men jag kände redan då att jag måste berätta för henne. Min hustru blev sur och det hela höll på att spricka men jag fick till slut köpa mej ett par skor. Det blev så att när min hustru arbetade kväll bytte jag om och gick hemma.
Någon större mängd kläder hade jag inte utan det blev mest strumpor, skor, kjol och t-tröja som jag hade på mej.

Det hela har utvecklat till att jag har köpt några par skor och lite kläder till mej under åren, min fru har vetat om det men inte velat ha göra med det. Vänskapen till min danspartner och väninna Maria har jag hållit fast vid och för många år sedan när jag hälsade på och vi fikade pratade om sex och då nämnde jag att jag tyckte om högklackade skor, och hon sa att det gör väl alla killar men jag sa att jag vill ha dom på mej själv. Då skrattade hon och sa att det var inte så märkvärdigt och hon hade nästan anat det i alla dessa år och hon tycker att jag beter mej väldigt feminint med gester och med mitt kroppsspråk. Det stämmer nog för jag har aldrig gillat att prata med andra killar utan det är kvinnor som jag kan prata lätt med. De följande åren var jobbiga men stödet från Maria och min kära hustru har hållit mej på benen och hjälpt mej komma igenom denna första fas, kontakten med FPE-S har även det varit ett lyft och att verkligen fått veta att man är inte ensammen med detta.

Jag har haft mycket kontakt med Maria och hon kallar sig "Min hemmapsykolog" och hon stöttar mej under denna utveckling och svåra stunder.
Min fru har från början haft det ganska jobbigt men har börjat komma igenom första "chocken" och ser lite ljusare på tillvaron, "det kunde ju varit värre." brukar hon säga.

Att få "prata" på Chez Monique (en tidig chatt) , med Madeleine, Tina, Frida EvaBirgitta och alla andra kändes bra för mej och har betytt mycket. Det var som ett gift och man måste bara få koppla upp sej och kolla vad som skrivs.
Nu har vi kontakt på andra ställen, bl.a. QX Facebook och ibland mejl.
Första stora klädinköpet gjorde jag och Maria, vi for till en Secondhand butik där jag provade en del kläder och resultatet blev en klänning (som min hustru tyckte var för kort för mig), plisserad svart kjol och något hemsytt som såg ut som en lång tunica, Jag köpte även BH och trosor. Det var spännande att ta med kläderna in i en provhytt för att prova men ingen reagerade. Maria tittade in ibland och kommenterade klädvalet. Den lilla svarta satt trångt och såg inte snygg ut så det blev inget med den.

En tid senare åkte familjen till skidbacken och jag var hemma ensammen så jag fick byta om, sminka mej och bara njuta i fem timmar, telefonen omställd och dörren låst och det blev en skön dag. En kväll senare när barnen lagt sej fick jag byta om, om jag ville så jag tog på mej nya kläderna och manekängade inför henne och hon kommenterade mej och gav vissa synpunkter på mej som Jane. Vi pratade om peruk och lite av varje som hör en transvestit till och den första peruken inköptes i februari 97 och då först var Jane någolunda fulländad.


Resten får ni på nästa sida som heter "Mina äventyr".

(Jag har gjort några uppdateringar den 18/1 2017)

Många kramar från Jane

Tillbaka till förstasidan.