Karl-Bertils bekymmer,
ett kåseri om att vara transvestit med förhinder.

Han är 41år och arbetar som kanslichef på Kommunen i Byköping.
Han är ogift och har inga barn, han har överhuvudtaget ingen släkt alls utan är så ensam som en människa bara kan vara i hans ställe.
Karl-Bertil har ett bekymmer, han har en stor passion för att dricka öl och detta har resulterat i en ganska stor ölmage, och sedan är han transvestit.
En kombination som inte är så lätt att kombinera men med lite uppfinningsrikedom så går det.
Det hela började en höstdag 1995 och Karl-Bertil kände en outsinlig längtan att få byta om och gå ut på stan som den kvinna han brukar vara.
I sin garderob har Karl-Bertil en hel del kläder som han samlat på sej under dom åren han varit transvestit, men det mesta i klädväg har hans mage vuxit ur, det är allt från tighta klänningar till vanliga kjolar och blusar.

Nu var det så att under en resa till huvudstaden för en månad sedan besökte han en restaurang och där träffade han på en likasinnad, det vill säga en annan transvestit och dom kom i samspråk där dom diskutionen kom in på Karl-Bertil stora mage.
Den nyfunna kamraten var inte bortkommen utan kom med följande råd till Karl-Bertil att han kunde ju köpa mammakläder och vara gravid kvinna i sina bästa år, och även månader för den delen.
Sagt och gjort, nästa morgon gick Karl-Bertil ut på stan och besökte ett varuhus där en mycket vänlig ung flicka hjälpte han att titta på lite mammakläder, en hel del kläder inköptes.
En nöjd Karl-Bertil tog sedan en taxi till hotellet inte långt därifrån där han bodde, för att ta en promenad, det varken ides han eller hade tid till tyckte han.
Av någon anledning hade han tagit med sig sin väska med tillbehör såsom smink och peruken på denna resa trots att han inte då hade något att ta på sig.
Karl-Bertil tappade upp vatten i badkaret och tog ett skönt bad där han passade på att raka benen och diverse andra delar av sin korpulenta kropp.
Han klädde på sig allt från trosor, BH till ett par fotriktiga damskor med lagom stabil klack.
Mammaklänningen satt verkligen fint tyckte han och tog på sig en kappa för att gå ut.
En sista blick i spegeln för att rätta till håret och bättra på läpparna, nu kunde ingen ana att kanslichefen Karl-Bertil fanns bakom denna ordentliga kvinna i slutet av en graviditet.
Sakta gläntade han på dörren och smög ut i korridoren och in i hissen, ned till receptionen och ut på gatan.
Skymningen började komma och Karl-Bertil kände sig mycket belåten och väl till mods, han hade tänkt besöka en restaurang i city för att äta en bit god mat och dricka en kall öl till.
För att stärka sig hade han tidigare under dagen besökt ett av stadens systmbolag och köpt ut lite starkt som han hade hällt i en fickplunta som låg tryggt i hans ena ficka.
Nu hampade det sig inte bättre än att med lite starkt innombords och i en okänd stad gick Karl-Bertil lite fel och vid en av övergånsställerna runt Sergels torg blev Karl-Bertil påkörd av en SL-buss.

Inget allvarligt så till vida att Karl-Bertil var vid medvetande men rejält öm där bak.
Det värsta som kan hända en transvestit hade hänt, en olycka där han förmodligen måste uppsöka sjukhus och akuten.
Ambulansen kom och personalen såg direkt en klar vätska som rann ut mellan Karl-Bertil ben (att det var fickpluntan som gått sönder anade dom inte).
Vattnet har gått ropade den ene, nu var goda råd dyra, hade fostret tagit skada av olyckan, av rena förskräckelsen hade Karl-Bertil svimmat och var inte medveten om vad som hände och vart man körde han.
Färden gick till ett av stadens sjukhus men i stället för akuten kördes Karl-Bertil till FÖRLOSSNINGEN, ambulanspersonalen trodde ju att barnet höll på att födas och tog det säkra före det osäkra och körde han dit.
In på förlossningen och upp på ett förlossningsbord och upp med benen.
Då vaknade Karl-Bertil och han visste inte för allt i världen var han var, Men det sista han hörde på en lång stund var förlossningsläkaren som sa: Med fostret är det nog ingen fara men navelsträngen hänger ut och jag tror jag klipper av den redan nu.
Då svimmade Karl-Bertil för andra gången.

Sedan den dagen går inte Karl-Bertil ut så ofta och han brukar akta sig när han går över ett övergångsställe.
Det visade sig sedan att förlossningsläkaren själv var transvestit och när han såg att Karl-Bertil var en man som inte hade skadat sig nämnvärt beslöt han att skoja med Karl-Bertil.
Slutet gott allting gott, Karl-Bertil och läkaren blev goda vänner och väninnor, och sin passion för öl har han fortfarande kvar.

Påhittad av Jane och min väninna i december 1996


Tidigare publicerad på nätet början av 1997.

Många kramar från Jane och väninnan.



Tillbaka till förstasidan.