Foto: Starfoto, Vännäs
Det var en gång...
Så börjar ju de flesta sagor men den här sagan är inte påhittad.
I begynnelsen rådde mörker, eller det rådde, det här va svårt :-)
Jag skriver min, Jans syn på hur det gick till.
Vi träffades på logdansen i Åkerbäck lördagen den 5 juli 1975.
Nu vet jag inte om det var Grete:s som spelade men dem var en enligt mig bra orkester som ofta spelade i Åkerbäck.
Jag ska ta en MC-tur med Inger förbi den gamla logen och se om den gör sig på bild, hittar nämligen inget om den på Internet, men nätet var ju inte uppfunnet på den tiden det begav sig, man hade inte ens datorer i varje hem.
Googlebild över Åkerbäck och vykort på Grethe:s orkester.
Det blev en biltur förbi, när vi ändå skulle från Sävar till Stugan så körde jag närmast vägen förbi Åkerbäck.
Gamla danslogen i Åkerbäck.
Appropå Grethe:s kan jag berätta att jag blev halvbekant med dem och en gång fick jag t.o.m. köra hem dem till Kroksjö efter dansen och där satt jag och, ja han med skägg och en till, Grete gick och lade sig, och pratade om bl.a. att jag ev skulle kunna bistå dem me mina elektronikkunskaper och deras utrustning samt att ev. vara chaufför åt dem.
Nu blev det varken det ena eller andra och en tid senare avled Grete så bandet upplöstes vad jag vet.
För ovanlighetens skull hade jag åkt dit ensam, eljest åkte jag många gånger ut och dansade med min kompis Maria Johnson som bodde i Storliden en bit innan Åkerbäck.
Inne på dansen spanade jag in en snygg tjej som jag bjöd upp och dansade med, det var Ingers kompis Berit, men det visste jag inte då.
Berit och Inger på Hembergets topp.
Det fanns fler tjejer i gänget så jag fortsatte bjuda upp och till slut var det den lilla tjejens tur, Inger alltså.
Men gu va hon dansade illa, rent av jobbigt att dansa med henne.
Det blev damernas och hon kom och bjöd upp mig (suck) men jag hade som regel att aldrig nobba någon som bjöd upp, jo det hände om tjejen var berusad och så full att hon raglade.
Eljest tackade jag alltid ja till en dans, nu hände det inte så ofta att jag blev uppbjuden på dans men nu blev jag det och vi dansade.
Hehe, kommer ihåg att jag bjöd upp Ingers syster Birgitta på en hambo, tror det va det men det gick som det gick, kul hade vi i alla fall, ja jag hade då det.
Det slutade vad jag minns att Inger bjöd upp till sista dansen och sedan pratade vi efteråt.
Till slut skulle vi hem och av någon anledning skulle jag köra hem Inger till Tavelsjö, småblyga som vi var då prarade vi lite på småvägarna genom skogen under den ljusa sommarnatten.
Väl hemma i Tavelsjö ville Inger bjuda på Te tror jag de var så vi gick in i köket för att fika lite. I kammaren bredvid låg hennes mor och far, Alma och Henning och sov.
När vi satt där kom Henning upp för att gå på toaletten och jag kände mig så dum där jag satt.
Alma och Henning trettondagshelgen 1976 i Malå,
för övrigt sista bilden på Henning som avled en kort tid senare.
Det har varit en stor glädje att jag fick träffa Henning i livet.
Vi beslutade, eller Inger beslutade att vi skulle gå ut till lekstugan för att få vara i fred, toppen tänkte jag att nu blir det tjolahopp under filten.
Hon delade nämligen rum med Birgitta eller rättare sagt låg hon i en alkov innanför Birgittas rum så där skulle vi troligen inte få vara ostörda.
Det vet man ju hur småsystrar är.
Lågt i tak och sängen var kort (Olofsonarna är lite korta allihopa) och vi lade oss på sängen, jag under och Inger ovanpå, kläderna hade vi även på.
Inger framför lekstugan, kortet taget långt senare.
Något mer än puss och kel blev det inte där vi låg och det enda som kom fram var nakna överkroppar men det kändes bra det med.
Men så fort min hand hamnade nedanför midjan så lyfte Inger snöllt upp den på ryggen igen, aja baja inget mer än smeka brösten.
Jag kan inte fatta hur hon kunde motstå något så uppeggat som jag, men det har jag lärt mig under åren att viljestark det är hon den här tjejen.
På morgontimmarna blev det ändå så att jag skulle åka hem igen, tänkte när jag åkte att nä hon skiter jag i, liten och jobbig verkade hon vara.
Nu var det här 1975 och då låg jag i lumpen i Boden, på I19/P5 som malaj och jobbade i tryckeriet på staben.
Mina föräldrar Majken och Bengt vill jag minnas gjorde ännu ett besök nere i Italien så jag disponerade bilen helt för mig själv där jag bodde på Grubbe.
På söndagen skulle jag ta bilen tillbaks till Boden men när jag satt där och körde kände jag en konstig känsla, jag tror det var kärlek för vad jag ändå saknade den där tjejen jag tillbringade natten med.
Majken och Bengt på väg på sin första Italienresa, det hann bli över 20 resor för dem.
Det blev en jobbig vecka i det militära och jag tror jag skickade nått vykort eller brev till Inger i Tavelsjö.
Jag får söka i gömmorna och se om jag hittar något, både jag och Inger brukar ju spara det mesta av sånt där.
Nästa helg, tror det var den tog jag med Inger till fallens dag i Stornorrfors och sedan åkte vi nor hem till mig på Grubbe.
OM jag inte minns helt galet fick jag det där under filten den helgen :-)
Efter det kände vi oss nog som ett par och träffades så ofta vi fick tid.
Till hösten började Inger vårdskolan i Lycksele dit jag åkte många gånger om inte hon åkte ned till Umeå.
Vi gjorde vår första semesterresa till Norge med bilen, jag hämtade Inger i Lycksele fredag eftermiddag och vi åkte norrut mot Hattfjälldal, sedan ned till Trondheim för att på söndag åke hem igen.
En minnesvärd resa där vi egentligen inte hade med oss mer än det vi gick i. Mat köpte vi bröd och åt smörgåsar.
Inger någonstans i Norge
I oktober muckade jag och fick sedan jobb på Bygdéns Radio i Vännäs, efter skolan fick Inger jobb på sjukhuset (NUS) och flyttade då hem till mig på Grubbe.
Före jul 1976 fick vi vår första lägenhet på Ängesvägen.
Vi förlovade oss den 5 februari 1977 och gifte oss den 26 maj 1979.
Vårt första barn Tomas föddes den 17 september 1982
Ja som ni sett på annan plats firade vi 33 års äktenskap i våras (2012) och det blir 37 års bekantskap i sommar.
Att vi hållit ihop i snart 40 år beror nog på att vi varit tolleranta mot varandra och inte grälat om minsta småsak, visst har vi grälat av och till men sådant hör ju till och konstigtare vore om et inte funnits lite osämja, men kärleken till varandra har ändå varit starkare.
Utanför rullarna så firade jag och Maria Johnson 40 års bekantskap tidigare i vår och vi är lika goda vänner som en gång i tiden då vi åkte ut och dansade.
För dansat har jag och Maria gjort mycket även senare efter att jag träffade Inger, men nu klarar inte jag av det, hur det än är att jag träffade Inger på Logdans så tycker hon inte om att dansa.
Nu ska jag försöka få Inger till att skriva ned sin version av hur det gick till när vi två träffade varandra.
Jan Sandström, juni 2012
