Vår Mälardalsresa på (vår nya) MC i juli 2009.
som markerar läget.Vi startade mitt på dagen då vi endast skulle åka till en vän nere vid Ullånger och vi tuffade på i lugn takt, skulle tanka på OKQ8 vid Rundvik men den macken är nedlagd så då siktade jag in mig på Ö-vik men innan dess stannade på en rastplats norr om Ö-vik och fikade.
Tankade i Ö-vik och nästa tankning räknade jag med i Sundsvall.
Vi kom fram till Hans i god tid före middagen och kvällen pratades igenom.
Jag var lite orolig för mina händer på en sån lång körning men det visade sig att det gick över förväntan bra.
Planerna var att ta sig ned till Gävle och butiken Handelsboden där jag skulle titta på MC-kläder, men vi startade lagom tidigt, vädret var skapligt och lite trafik.
Stannade och tankade i Timrå på en mack jag brukat tanka på. Kul att köra blint efter GPSn, macken låg till höger om rondellen och sedan vänster upp till macken. GPSn skickade mig rakt fram, höger vid några villor och genom en smal väg, vänster, höger och sedan in på macken.
En lång omväg alltså så lita inte blint på tekniken.
Lite trafik även om det fanns några olyckstillbud efter vägen, en bil hade gått in i wireräcket och stod på sidan av vägen där ungdomar begrundade skadorna.
Skönt med de nya 2-1 vägarna som förhindrar mycket av mötandeproblem.
OM bara förare kunde ta det lite lugnare efter vägarna OCH hålla avståndet.
På 2-1 vägarna är det skönt att hålla något under gällande hastighet då man inte rycks med i trafikrytmen och ska jaga på för att hinna om så många som möjligt INNAN vägen går ihop.
Det där med att inte hålla avståndet. Jag kan inte förstå att man vill åka i baksuget efter en tradare för att spara lite bränsle, då kan man ju inte titta någon annanstans än på framvörvarandes baklyktor, bilen förstörs av uppvirvlande smågrus och skräp samt risken för en olycka ökar dramatiskt, en olycka man blir vållande till. Risken är att stöter man på polisen så åker förmodligen körkortet.
Att man ligger tätt bakom mig som motorcyklist på en wireväg är verkligen förvånande för vad kan man göra. Inte köra om, inte titta på något annat än mitt bakljus, inte sparar man bränsle då jag inte skapar något baksug. Men jag virvlar upp grus och skräp som förstör lacken på bilarna.
Och inte kommer man fortare fram.
Nog om detta.
I Gävle stannade vi och besökte Handelsboden, det blev så att jag köpte ryggskydd och halskrage. Jeansen som jag provade passade fint och dessa beställer jag senare i höst. Några skor som passade hittade jag dock inte.
Efter att nästan glömt tanka åkte vi gamla kustvägen via Furuvik och stannade vid Älvkarleby på rastplatsen vid Dalälven, en plats jag stått på många gånger.
I min barndom när mor och far körde bil ned till E-tuna brukade vi tälta där, man körde alltså inte ned på en dag då på 60-talet. Nu blir det bara en skön fikastund under träden men de tama ekorrarna och gråsparvarna lyser med sin frånvaro.
Vi kom fram vid 8-tiden på kvällen till våra vänner Linnéa och Lennart som bor en bit norr om Norrtälje, Linnéa är en barndomskompis ifrån Tavelsjö och vi brukar ses ibland, framförallt är det så bra boende hos dem :-)
Gästfriare människor är svårt att hitta.
Vi var ganska trötta så det blev inte mer än lite prat och fika, sedan ordna sängarna.
Morgonen var strålande vacker med blå himmel, frukosten framdukad och allt fint.
Lennart tyckte vi skulle prova en ny Tairestaurang så vi åkte bil dit, åt gott och efteråt besökte vi deras dotter Anna, Hon har några katter och en unge skulle busa med den äldre, men han var inte riktigt villig men vad bryr sig en kattunge med fullt av spring i benen om det
När vi satt inne och fikade kom en ordentlig störtskur där det vräkte ned under några minuter för att därefter tvärt sluta.
Vi beslutade att åka in till Vällingby på kvällen, till vår Peters flickvän Annas föräldrar.
Då fick jag köra nybyggda "Norra länken" men visst är det trist i Stockholm.
Jag kände bara hur jag längtade hem till Norrland igen när vi såg dessa hyreshus inklämda mellan varandra.
Men Juha o Anette bodde som i en oas mitt i smeten så att säga, men näe, tacka vet jag Norrland och hemma :-)
Efter mat, prat och kaffe/te så klädde vi på oss för att åka "hem" till Norrtälje.
Lite eller nästan ingen trafik och motorväg i stort sett hela vägen gick körningen bra, jag var bara rädd för vildsvin och grävlingar.
När vi kom tillbaks var det bara sängen och ljudboken som lockade.
Nya rutan är verkligen ett lyft, kör utan hörselproppar och har radion från telefonen i högtalarna, upp till 70 km/h hör jag GPSn och kan prata hjälpligt med Inger. Jag har aldrig visiret nedfällt då det blir lite instängt med det.
Rutan är väl värd pengarna, än så länge, jag får se hur det är i regn.
Morgonen bjöd även denna dag på strålande blå himmel och lagom varmt.
Dagen var avsatt till att åka runt i Roslagen, Linnéa och Lennart tipsade om några ställen som jag matade in i min GPS.
Vi åkte först ut till Grisslehamn, mysig MC-väg men inte mycket att se där borta så vi åkte bakåt men på insidan av farleden Väddöviken, hittade en fin plats att fika på nere vid vattnet. Det gamla färjeläget sa ett äldre par som också parkerat sig där.
Men vilka båtar som passerade.
Vi stannade till i Älmsta där Inger sprang in på ICA för att köpa lite mat, det blev pastasallad och två grillade spett till lunch.
På parkeringen stod en liten rosa "bil", jag stod i skuggan och funderade på personen som ägde den.
Ung, gammal, klädstil m.m. med tanke på utsmyckningen i bl.a. backspegeln. Det var en lite äldre kvinna med massor av "tingeltangel" hängande på sig.
Vi åkte vidare ut till Barnens Ö där vi hittade en liten strand, där åt vi och tittade på båtar samt folk, det kom en ung kvinna med två barn förbi och vi frågade henne om vad Barnens Ö var för ställe.
Det var rätt person vi frågade för hon jobbade just där ute och kunde berätta mycket om stället, att det fanns kollonier där barn från storstaden fick komma ut och bo, länge tillbaks åkte fattiga barn ut dit för att "avlusas och saneras"
Nu är det bara kolloverksamhet för kommundelarna i Stockholm.
Stället drivs av stiftelsen "Barnens Dag"
Det kom ungdomar i kanoter ute på vattnet och vi väntade bara på det som komma skulle, en välte.
Vi tuffade tillbaks och genom Norrtälje till nästa delmål, Furusund.
Vilken väg, smal och krokig men folk kör ändå som galningar, jag fick gå åt sidan och släppa förbi några som tydligen skulle med färjan över sundet.
Vi fick en pratsund med personalen på ena färjan och han berättade att det bor ungefär 700 fast boende där ute, men på sommaren bor det ungefär 7000 där. De hade färjat över 85000 fordon under juli månad.
Och fina båtar finns det där också men det måste var mäktigt att finlandsfärjorna går genom det smala sundet, nu skulle det inte komma någon på flera timmar så vi ides inte vänta, men det är något vi smått ångrar.
Vi tog oss över till gästhamnen för att få oss lite mat, men de skulle just stänga men vi kunde köpa ett par baguetter och en läsk, till det tittade vi på båtarna i hamnen.
Idag tackade vi för oss för att dra vidare, Linnéa och Lennart skulle också åka på semester med bilen.
Först åkte vi in till samhället och köpte en liten kaktus och ett presentkort till värdfolket.
Vi fick dock möjligheten att komma tillbaks om vi ville och då vi bott i ett gästhus på tomten var det fritt att komma som vi ville. Vi skulle dra vidare till Örebro och våra forna grannar Sigrid och Nisse.
Vi åkte en liten krokig väg mot Uppsala och GPSn fick jag användning av på dessa småvägar vi luffade fram på mellan hus och ladugårdar.
Men vi kom fram till större vägar och passerade under E4:an för vidare färd västerut.
På en OKQ8 köpte vi korv och mos till extrapris, regnet hängde i luften och det kom några enstaka stänk.
Jag skulle hälsa på en person i Västerås som här på hemsidan läst om min Burgman, han ägde en 400 men var intresserad av en 650.
Tyvärr var han inte hemma så vi tuffade vidare västerut.
Någonstans vid Köping efter Motorvägen stannade vi på en rastplats för att fika.
Väl i Örebro fanns de inte hemma så vad göra vi, Svampen naturligtvis, den kan vi besöka när vi nu är här och har tid över.
Utsikten är magnifik där uppifrån.
Vi åt mat (baguetter igen) uppe i tornet för matsalen hade stängt som vanligt då vi väntade ut att Sigrid o Nisse skulle komma hem lite senare.
Men svampen skulle stänga och det började regna ordentligt så vi satte oss i lä under och bakom tornet där vi löste korsord i lugn och ro tills det lättade.
Men på väg till stadsparken så återkom regnet så vi åkte till "Nisses" och tog skydd under deras takutsprång. Åskan mullrade lite smått och regnet vräkte ned.
Fast vad gör det när man har tak över huvudet, korsord och MP3-spelaren med ljudboken.
Nisses kom hem och det blev som vanligt fika med massor av prat.
Det blev natt och det blev morgon, den sjätte dagen.
Fin morgon med sol och skaplig värme, idag skulle vi åka en kort bit in mot E-tuna
Men först plockade Inger och Sigrid en vinbärsbuske ren.
Vi åkte småvägar, den här gången österut med första målet Alberga och en av mina kusiner.
På vägen passerar man Julita där vi stannade och köpte en glass och sträckte på benen. Vi gick inte in på området utan körde vidare österut, eller mer norrut från där vi var till dit vi skulle.
Kikki (kusinen) är alltid lika gästfri (jag brukar övernatta hos dem på mina resor men nu hade de redan en gäst hos sig så ingen övernattning där), hon bjöd på varmkorv med bröd då vi nobbade te o kaffe och vore det inte för att de själva skulle vidare hade inte vi kommit iväg till nästa kusin Calle i Skogstorp, men det var en ren chansning för vi visste inte om de var hemma, men de var de. Här blev det te och kaffe.
Nu var det på det viset att de skulle också bort, så ett nattarställe till föll bort från listan, men jag har fler ställen i bakfickan.
Någon mil till en gammal klasskamrat, jodå han var hemma men endast han. Familjen fanns på olika ställen i landet och han skulle också iväg, men innan dess fick vi te o kaffe men nu med mackor.
Iväg igen och det regnade lite, på med regnställ, campingen då, där finns det väl någon stuga men inte då. Jo visade det sig att de hade en fyrbäddars kvar till en svindlande summa.
Nej tack för den summan kunde vi bo på hotell. Äsch det är inte så långt till Norrtälje och motorväg nästan hela biten.
Nu fick jag köra i regn och mörker, regnet ja, det hade slutat regna men vägarna var våta.
Det gick fint och fort att köra genom Stockholm, obefintlig trafik ungefär som rusningstrafik i Umeå.
I Norrtälje skulle vi köpa Pizza att ha till frukost nästa dag, värdfolken var ju bortresta. Ingen pizzeria öppen så det blev två burgare från det där företaget jag vägrat köpa från, men Inger köpte. mackdonalds heter det visst.
Det blev kväll och det blev morgon den 7:e dagen,
men ingen vilodag för oss.
Vi skulle inåt landet till Borlänge, dit där folk inte flyttar :-)
Äldsta grabben har en flickvän vars mor bor där och henne tänkte vi hälsa på.
Men kan inte folk hålla sig hemma när vi är ute och åker, hon skulle bort.
Nåja E4 går ju hemåt och det skulle var skönt att få komma hem igen, så vi drog iväg efter att låst om oss ordentligt och stängt vattnet, det hade Lennart stängt av tidigare så när vi kom tillbaks och spolade i toan blev det torrt, skit tänkte jag inget mer skitande.
Teknisk som jag är tog jag ficklampan och ned i jordkällaren, på med strömmen och varde vatten.
På väg hem efter väg 76 vid nått kärnkraftverk kom en ordentlig regnskur, intensiv men kort.
Nog för att jag satte påsen över telefon och GPS.
Vid Tönnebro slog vi stopp för mat och tanka. Vi åt dagens, rödspätta som var saftig och god. Maten intogs ute på bryggan men vädret verkade inte allt för lovande norrut fast det verkade blåsa bort.
Vid Söderhamn började det regna och vi körde på en väg där det är svårt att stanna, men en skur klarar vi utan regnställ, skuren varade nästan upp till Sundsvall.
Nu fick jag köra i regn och det gick över förväntan, men det gick bäst med rutan uppe, hjälmens solvisir nere och yttervisiret halvt nere. Det var ändå inte kallt så vi frös utan ljummet i luften.
Vi blev lite blöta men inte så farligt då vi impregnerat kläderna innan vi åkte iväg på resan.
Vi fikade vid IKEA, IKEA ja, där stannade vi och åt på vägen ner, jag tog köttbullar men potatisen var så j--la seg, Ingers lax var torr sa hon. Men köttbullarna var goda bara det inte var så fullt med folk där.
Vi fikade gott, Te och kaffe med två godbitar, toaletten hann vi utnyttja. När Inger var på toan fotade jag lite och tittade på folk.
Sundsvall Umeå gick bra att köra, skapligt väder och lite trafik.
